Direktlänk till inlägg 21 mars 2010
Lyssnar på regressions CD'n igen och slocknar nrä man ska gå tillbaka i livet och vaknar till när hon räknar ner tre, två, ett och du står på dina fötter. Se dej omkring, beskriv det du ser. Jag tycker det är svår att se det är så mörkt och allt är så där mörkt och lila som när det är väldigt mörkt. Jag kan urskilja bågformade stenväggar som om det var en gammal kyrka eller ett slott. Jag är alldeles tyst som om jag gömmer mig för något men jag är inte rädd. På mig har jag vita strumpor och någon slags kängor och en klänning med mycket volanger på. Jag är en kvinna i ca 30-35 årsåldern och jag får känslan av att jag befinner mig på 1700-talet. När rösten ber mig gå till en viktig händelse i mitt liv så kommer jag till kvinnan när hon springer i full fart ochhon hör sitt barn skrika maman alltså måste jag befinna mig i Frankrike. Jag springer och springer det är några som tar mitt barn. Rösten frågar mig vad i detta liv som är av betydelse för mitt liv idag och då kommer det upp i mitt huvud....ge aldrig upp hur jobbig eller invecklad en situation än verkar. Sedan ska jag bege mig vidare i detta livet och jag får tillbaka mitt barn. Oh, vilken lycka, jag känner det i hela min kropp. Det är vi två, jag och min pojke. Jag får känslan av att jag lever ensam med pojken och att jag inte har någon man. Jag är nog en relativt välbärgad kvinna med tanke på klädseln på både mig och pojken. Märkvärdigt är att pojken är min son från mitt liv idag. Rösten ber mig att besöka dödsögonblicket och då ser jag mig själv som en gammal kvinna som är sjuk och döende. Vid min sida finns min pojke som blivit vuxen och han kanske i 35 årsåldern nu. Stilig är han och sorgsen. Bredvid honom står flera människor som jag inte känner igen. Alla har ganska vackra kläder och återigen ser jag alla bågformade fönster i det fina huset. Märklig upplevelse detta också!
Idag var jag och testade Trollbord för andra gången. Det var riktigt häftigt för denna gången var det tillsammans med två kvinnor som precis startat igång ett bord och som inte har använt det länge. Det fungerade distinkt och ett sådant tungt...
Ja, så håller jag nu på att läsa en bok som handlar om att lära sig lyssna till sin intuition. Man kan förklara det som magkänslan, typ. Man sänder ut en fråga och får sen ett svar i form av signaler, bilder eller synkrona händelser. Jag vet inte vad...
Jag får känslan av att en bortgången släkting söker kontakt med mig. Jag får för mig att hon står bakom mig i badrummet och att hon försöker tala till mig. Är det fantasi eller verklighet? Oh, jag skulle så gärna vilja veta! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 | 31 | |||||||
|